The Alarmingly Glowering Kaleidescope

My Doctor Says 'Eilujukkir'.

Tid och oförutsedd händelse

Tid och oförutsedd händelse
Imorse var nog min konstigaste morgon någonsin. Till att börja med så försov jag mig rejält, vilket inte alls var bra eftersom att jag precis börjat på nytt jobb. Jag vaknade med ett ryck och insåg direkt att detta var inte bra, jag är super sen!! Så med hjärtklappning sprang jag runt i lägenheten och försökte att få mitt liv att falla på plats. Men när man är så stressad så blir det lätt så att man bara springer runt i cirklar och inte får någonting gjort för att man har så många saker som man måste göra att man inte vat vart man ska börja.  Tillslut fick jag håret att ligga något så normalt på huvudet och gårdagens smink fick fungera idag också, jag hann bara smeta på ett ytterligare lager med mascara innan jag sprang ut genom dörren. Väl nere vid bussen insåg jag att jag glömt min plånbok och nyckeln till kontoret uppe i lägenheten så jag fick spurta tillbaka och fort som ögat hämta det. Detta resulterade såklart i att jag missade busen och kom ännu senare till jobbet.  På bussen stötte jag in i en kille som jag gick i grundskolan med och som jag inte har sett sen dagen vi slutade nian vilket nu för tiden är X antal år sen. Det var faktiskt jätte roligt att prata lite med honom, för det mesta hatar jag att springa in i folk, jag vill bara sitta ensam och sätta i hörlurarna när jag är på väg till jobbet och bara försvinna in i min egen värld. Men detta gjorde inget och vi bestämde faktiskt att vi ska äta lunch på Kungsholmen, där vi båda numera bor, nästa vecka.  Jag kom faktiskt bara tjugo minuter sent till jobbet vilket jag personligen skulle räkna som ett mirakel.